Från skinn, päls och väskor till en temporär mötesplats under den pågående Fringe-festivalen.
Storgatan 38 har plötsligt blivit navet som förankrar alla festivalens ekrar.
Kultivera har under en tid sökt efter en central lokal lämpad för tillfälliga utställningar, och för knappt två månader sedan fann de en lösning på Storgatan 38. För inte så länge sedan en väskaffär, men sedan en tid tomt och övergivet. När de började fixa med lokalen som ett tillfälligt pop up-center för Fringe-festivalen insåg de ganska snart att platsen var lämpad för mer än bara utställningar. Utan att ha haft några grandiosa planer, växte det plötsligt fram olika tankar och ideér.
Det var som om de 380 kvadratmeterna bara tiggde om ett betydligt bredare innehåll. Och så blev det också. Denna bredd fanns tydligt representerad under öppningen av pop up-centret på Fringe-festivalens första dag. Där kunde en stor uppslutning besökare se en bred informationsdisk med bokbord och programhäften. De kunde notera platser för festivalens media arbetare. I bakre delen av lokalen finns
rikligt med plats för filmvisning och föredrag. De stora väggytorna i främre delen lämpar sig utmärkt för utställningar av olika slag. Med mera kan tilläggas. Lokalen är lite av en organism, och lär säkert generera fler användningsområden.
Treenighet och gatuljud
Denna öppningsdag fylldes ena väggen av utställningen ”A Treatment for Psychosis”, frukten av en ohelig treenighet mellan Joakim Becker (poet), Colm Ó Ciarnáin (översättare) och Jonas Svensson (illustratör). I korthet: Svensson har i svart tusch tolkat dryga dussinet dikter från Beckers diktsamling I sällskapsrummet på en psykiatrisk klinik, medan Ó Ciarnáin har översatt samma dikter till engelska. Samarbetet kommer till hösten att kulminera med en engelsk utgivning med dikter och illustrationer på walesiska förlaget Three Throated Press.
Efter att Becker och Ó Ciarnáin läst några av dikterna var det dags för besökarna att vända sig 180 grader för att drabbas av duon Magnus Grehn och Karl Larsson Wallén (även kända under namnet Två män i en dambob). Deras utställning ”Dérive en Tranås” bygger på ett projekt som de två jobbat med i flera år; fältinspelningar av Tranås gator. Sex stora bildskärmar sänder ut ljud och bild från deras vandringar. Vi bjuds också på en live performance där Grehn läser texter som kretsar kring de olika gatorna, i historisk och personlig kontext. Wallén bidrar samtidigt med skruvade
ljudförvrängningar från sitt lilla bord fyllt av främmande elektroniska pjäser. De säger sig ha spelat in ungefär halva stadens gatunät vid det här laget. Det är galet imponerande. Eller kanske är det imponerande galet.
Suggestiv dans
Efter denna ljudmangling slinker det ner mer salta pinnar och cider hos besökarna, vars intresse snart väcks på nytt av orientalisk musik som strömmar ut från någonstans ifrån. In kommer fyra personer i vita ansiktsmasker och bjuder på en suggestiv dansperformance. Jag är ingen kännare vad det gäller dans, men detta är välkoordinerat, spännande, och bitvis faktiskt lite obehagligt. Vad vi fick se var ett smakprov från Kultiveras projekt Waterghost, som syftar till att integrera nyanlända
med konstnärliga intressen (producent Britta Thurfjell, produktionsassistenter Ghaith al Saleeh och Momen Sakrojah). Sammantaget har nitton olika länder representerats i projektet.
Med sitt pop up-center på Storgatan 38 har Kultivera en unik möjlighet att, åtminstone sporadiskt, föra konsten närmare lokalbefolkningen. Trots god uppslutning på invigningsdagen hoppas jag att ännu fler Tranåsbor finner sin väg in genom entrén under festivalveckan. Atmosfären är öppen och spontan, alla får plats. Och är du nyfiken på något så är jag övertygad om att där finns en eller annan poet, berättare, filmare, dansare, journalist, fotograf, tecknare eller musiker som gärna svarar
Jonas Svensson